Månader av avhållsamhet

Detta är ett cineastiskt experiment. Ett sätt att undersöka vad som händer om man avstår ifrån att se filmer gjorda av män. Tveksam inför bilden av en mansdominerad filmbransch? Då inbjuder jag dig att här följa mina försök till cineastisk asketism.


onsdag 27 juni 2012

Nora Ephron har avlidit

Idag nåddes vi av beskedet att författaren, regissören, manusförfattaren och producenten Nora Ephron avlidit 71 år gammal. Hon var Hollywoods romcomdrottning med filmer som När Harry mötte Sally ( producent/manus), Youve got mail (prod/ regi/manus) och Sömnlös i Seattle ( regi/manus) på sitt CV. Tre gånger blev hon Oscarnominerad. Hennes sista film blev Julie och Julia 2009.

fredag 22 juni 2012

Recasting Filmhistory - Det sjunde inseglet

 Liv Ullman som Döden och Bibi Andersson som Antonius Block 
Ibland måste man ta till drastiska åtgärder för att uppdatera ett otidsenligt kulturarv. Dåtidens rasism, sexism och brist på jämställdhet kan vara svårsmält för dagens läsare/tittare. Låt oss därför gå tillbaka till de avgörande ögonblicken i filmcastingens historia. Till de där tillfället när filmhistoriens mest ikoniska roller skulle besättas. Och så tänker vi om. Välkomna till lite befriande filmhistorisk retuschering.


Bergmanveckan på Fårö firar vi med att recasta Det sjunde inseglet!

torsdag 21 juni 2012

#prataomdet - flätrycket

Direkt när jag började blogga kontaktades jag av killar som ville dra mig i flätan och inleda ett opåkallat läxförhör. Helst i essäform och med kommentarer som "Intressant det där du skriver om X... men visste du att... och "Jag vet inte om du riktigt förstått..." och "Roligt att du uppmärksammar Y:s film X, men det är enligt mig inte hennes bästa. Du borde istället skriva om XX" osv. 

Film är den täckmantel som moderna manliga trainspotters använder sig av för att leva ut sitt autistiska kalenderbiteri. Årtal, orginalutgåvor, kända regissörers bortglömda Super-8 filmer och aparta filmiska metareferenser. Ett tillsynes salongsmässigt och rumsrent sätt att tala om film men som egentligen bara är en förevändning för att få rumpa upp folk i filmiska pseudokunskaper och perifer filmhistorisk kuriosa. Och eftersom film är något alla kan relatera till är föreläsningstillfällena oräkneliga och varje oskyldigt samtal i ämnet riskerar att utmynna i ett långt och initierat miniseminarium om modereferenserna i Wes Andersons filmer. Varje diskussion är en potentiell styrkemätning där filmspottern alltid går segrande ur striden när han drar upp sina unika kunskaper om Kubricks skolfilmer ur rockärmen.

Det är okej, jag förstår att min glansiga och flinka fläta ser inbjudande ut. Den liksom tigger om att bli ryckt i. Ett kort snärtigt ryck för att markera närvaro. För att understryka att du vet mest och att du varit nere sedan dag ett med allt och alla. Ja, jag ser dig. Och ja, jag förstår, precis som jag gjorde redan på lågstadiet, att du egentligen bara söker kontakt. Du vet bara inte hur. 


Feministisk biosommar/höst

Biosommaren är som bekant synonym med sequals, prequals och män i trikåer men i år kommer det en rad intressanta filmer av kvinnor. Först ut, den 13 juli, är den mycket efterlängtade Take this Waltz av indiestjärnan Sarah Polley. Jag har skrivit om den här: http://filmfasta.blogspot.se/2012/05/amerikansk-sommarindie.html 
Your sisters sister
Jag har hittils hört väldigt skiftande omdömen om den, allt från att den är lysande till att den är en kalkon, så det skall bli intressant att se. Your Sisters sister är gjord av Lynn Shelton som tidigare bl a gjort Humpday. Den här gången har hon gjort en romantisk komedi om ett lite udda triangeldrama med Emily Blunt i en av huvudrollerna. Julie Delpy är aktuell med två filmer, dels Jag minns en sommar som är en barndomsskildring från 70 -talets Bretagne och 2 dagar i N.Y som jag skrivit om här: http://filmfasta.blogspot.se/2012/05/2-dagar-i-ny-av-julie-delpy.html. Båda är komedier. 

Jag minns en sommar 
Observera att den senare tidigarelagts. Den skulle egentligen gått upp först i oktober men sätts nu upp i september så det går utmärkt att ha en liten Delpyfestival. I augusti får även dokumentären om den kinesiske konstnären Ai Weiwei premiär. Filmen är gjord av Alison Klaymans.Två spännande svenska filmproduktioner får möta sin publik när Gabriela Pichlers Äta, sova, dö och Maud Nycander och Kristina Lindströms Palme går upp på biograf. Slutligen ytterligare en komedi, Möhippan av Leslye Headland som rider på Bridesmaidståget. 
  Sedan ligger det tre filmer och bubblar lite. Deras premiärdatum är ej satta ännu. Det handlar om Klipp av Maja Milos som är en serbisk tonårsskildring och Mon Pire Cauchemar av Anne Fontaine, en sådan där "härlig" fransk komedi med Isabelle Huppert i huvudrollen. Tråkigt för bredden i biografutbudet är dock att libanesiska Nadine Ladbakis Where do we go now inte kommer att gå upp på bio utan bara släppas på DVD. Jag återkommer när jag vet när det blir. 

Take this Waltz av Sarah Polley                              Premiär 13/7 
Your Sisters sister av Lynn Shelton                        Premiär  3/8 
Jag minns en sommar av Julie Delpy                     Premiär 10/8
Ai Wei Wei Never Sorry av Alison Klaymans          Premiär 17/8  
Äta, sova, dö av Gabriela Pichler                             Premiär  7/9
Palme av Maud Nycander och Kristina Lindström    Premiär 14/9
2 dagar i N.Y av Julie Delpy                                      Premiär 21/9 
Möhippan av Leslye Headland                                  Premiär 28/9 

Bubblare
Klipp av Maja Milos
Where do we go now av Nadine Ladbaki  
Mon Pire Cauchemar av Anne Fontaine

onsdag 20 juni 2012

Right up my feminist alley

Nedräkningen till den 7 sept har börjat. 80 dagar kvar. Då har nämligen filmen med världens kanske bästa titel någonsin premiär: Äta, sova, dö av Gabriela Pichler. Right up my feminist alley.

Kort om filmen:
Äta sova dö handlar om 20-åriga Rasa som bor med sin pappa i ett litet samhälle i nordvästra Skåne. Rasa jobbar på fabrik men fabriken varslar och Rasa blir av med jobbet. Filmen skildrar hennes kamp för att lyckas stanna kvar i sin by, trots bristen på jobb och trots samhällets krav på att leta i hela landet efter möjligt arbete.

Intervju med Pichler:

http://lokaltidningen.se/%C3%A4ta-sova-d%C3%B6---gabriela-pichlers-revansch-/20110325/artikler/703309927/

Du hittar en längre intervju med Pichler i senaste numret av Film&Tv som idag landat i butikerna. Där kan du också läsa en krönika som jag skrivit om slutsatserna av mitt filmfastande.

måndag 18 juni 2012

Recasting Filmhistory - De skoningslösa

Maria Medeiros är Mr.White, Mr.Orange, Mr.Blonde,
Mr.Pink, Mr.Blue, Mr.Brown och Nice Guy Eddie



















Ibland måste man ta till drastiska åtgärder för att uppdatera ett otidsenligt kulturarv. Dåtidens rasism, sexism och brist på jämställdhet kan vara svårsmält för dagens läsare/tittare. Låt oss därför gå tillbaka till de avgörande ögonblicken i filmcastingens historia. Till de där tillfället när filmhistoriens mest ikoniska roller skulle besättas. Och så tänker vi om. Välkomna till lite befriande filmhistorisk retuschering.
Fantastiska Maria Medeiros fick nöja sig med att spela Bruce Willis menlösa franska flickvän Fabienne i Pulp Fiction. Därför låter vi henne här kliva fram och ta samtliga roller i Tarantinos De hänsynslösa

fredag 15 juni 2012

För övrigt vill jag bara tillägga...

att jag allt sedan jag inledde fastan inte sett en enda film gjord av en man.
Det betyder att jag har haft 108 dagars mansfri filmkost.

torsdag 14 juni 2012

Red Riding Hood av Catherine Hardwicke

Här har ni sagan som ända sedan 1600-talet idisslats genom årtionden av moralpanik och sexualpolitik för att nu landa i 2000-talet. Catherine Hardwickes Rödluva är visserligen konventionell som film betraktad men är nydanande i det att den bryter sig loss från sin borgerliga tvångströja och närmar sig en försoning med samtiden. Här tillåts Rödluvan och vargen testa sin relation och inleda ett modernt särbo-förhållande med stort utrymme och acceptans för varandras små egenheter. Äntligen tillåts Rödluvan lämna den upptrampade stigen!

Själva berättelsen är ju i sig tämligen enkel och har här byggts ut och förändrats något. I Hardwickes adaption plågas en medeltida by av en varulv. En prisjägare (Gary Oldman) tillkallas och jakten på odjuret är i full gång. Samtidigt utspelar sig ett triangeldrama mellan Rödluvan, (Amanda Seyfried), den lite oborstade skogshuggaren Peter och Henry - den man hon är trolovad till.

Men frågan är knappast vad filmen handlar om utan vad den här versionen av Rödluvan egentligen har på hjärtat. Är det en allegori över 1800-talets tuktade kvinnliga sexualitet, en vadmalstinn collegefilm med lajvartema eller är det rent av ett symbolmättat beställningsverk av den kristna amerikanska högern?  
Ja, kanske är det allt detta sammantaget.

För att se Rödluvan är som att stiga ner i ett kar fyllt till bredden med metaforer där Freud och Gud samsas om tvålen. Är vargen en inkarnation av satan eller ett kittlande erotiskt äventyr? Symboliserar färgen rött död eller passion? Är stigen Rödluvan vandrar på bokstavligen den smala stig som det talas om i Kristendomen eller är det en metafor för oskuld? Som ni ser finns det att ösa ur men hur man än väljer att tolka sagan så leder alla vägar, inklusive den Rödluvan vandrar, obönhörligen till sex.

Praktiskt då att detta är en film som riktar sig till tonårspubliken. Catherine Hardwicke är känd som kvinnan bakom den första Twilightfilmen. Undertryckt sexualitet och kärlek med förhinder är hennes ohotade nisch i filmvärlden och Twilights tematik, estetik och enorma genomslag har givit henne ett starkt varumärke i målgruppen. Vilket hon inte sen att utnyttja. I Rödluvan vrider hon verkligen på Hardwickekranarna för fullt med sina kännetecknande djupa, gäckande skogar, triangeldramer och vackra ungdomar med sug i blicken i titelrollerna. Det känns kort sagt lite som ett uträknat beställningsverk för att locka den där nyfunna unga kvinnliga målgruppen till biografen. Gott så.

Men är den någe bra då? Ja, vid sidan av att vara ett konventionellt och något schablonmässigt matinéäventyr så är detta inte alls en dålig film för unga tjejer att se. Den innehåller en orädd kvinnlig huvudkaraktär med stor integritet. Det är bara hon som möter vargen som en jämnlike, på tvärs mot de bigotta byborna. Hon är till skillnad från klassiska kvinnliga sagokaraktärer aktiv i berättelsen om sig själv och vidsynt nog att se vargens kvaliteter bortom hans skrämmande yttre. Men framförallt avviker hon för första gången från den där stigen hon dömts att följa i sekel. Och efter 500 år av förljugen kyskhet ger hon sig hän åt den eldiga passionen med vilddjuret. Allt jag kan säga är bara: Äntligen! In i skogen med er bara ungdomar.


Källa: Hyrfilm 

Nytt samarbete med filmamasoner

Har inlett ett samarbete med den norska filmtidningen Filmamasoner.no. Jag kan verkligen rekommendera er att titta in. För där hittar du en rad bra analyser, nyheter och intervjuer - Allt med ett feministiskt perspektiv. Och tänk, deras projekt finansieras delvis av Norska Filminstitutet. Det vore väl en idé för institutets svenska kollegor. Att lansera en svensk filmsajt för att lyfta kvinnliga filmare och deras filmer. 


Här hittar ni min text om Claire Denis
Beau Travail:
http://www.filmamasoner.no/claire-denis-beau-travail/

Pappa är så stolt nu...

när någon drar en av mina gubbvitsar för en kompis på twitter

Femfilmer i verkligheten

Har precis blivit tillfrågad att hålla i ett samtal och curera ett segment på Umeå Filmfestival i oktober. Väldigt roligt. Jag har ju mina favoriter men vad vill ni se för filmer?

FLM

Roligt skrivet om Rafael Edholms Mörkt vatten av FLM:s Jonas Holmberg.

http://www.flm.nu/2012/06/det-vore-skont-om-man-instiftade-en-manlig-festival-med-manligt-pris/

Recasting filmhistory - The Godfather

Diane Keaton is Don Corleone

Ibland måste man ta till drastiska åtgärder för att uppdatera ett otidsenligt kulturarv. Dåtidens rasism, sexism och brist på jämställdhet kan vara svårsmält för dagens läsare/tittare. Låt oss därför gå tillbaka till de avgörande ögonblicken i filmcastingens historia. Till de där tillfället när filmhistoriens mest ikoniska roller skulle besättas. Och så tänker vi om. Välkomna till lite befriande filmhistorisk retuschering.

måndag 11 juni 2012

Lästips!

Här en bra intervju i The Guardian inifrån Hollywood med två inflytelserika kvinnliga filmaktörer. Frågan är: Vart är alla kvinnor i film?

http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/may/18/where-are-women-in-film?INTCMP=SRCH